Indien, here we come
Hej alla darhemma! Sa efter ca en v i detta galna sa kanns det som om det ar dax for en uppdatering...dock sa har mina forsok idag inte fungerat sa bra da det varit stromavbrott och internetavbrott och ingenting har sparats.
Jaja, for er som inte orkar lasa min lana version: VI HAR DET BRA, HAR INTE BLIVIT RANADE OCH JAG AR INTE GRAVID MED EN INDIER.
Har kommer den mer tradiga versionen. Dock sa fungerade Internet saa daligt att jag nu hunnit forflyttat mig och att nagra dagar till forflutit...
Jo, saklart sa borjade jag min packning kvallen innan. Sjalv tyckte jag var ute i god tid (klockan var nog inte mer an 12 pa kvallen och nastan 10 h innan jag skulle aka) och hade lyckats ganska bra. Hade tillochmed dubbelkollat med passet och planboken. Fast Emelies packning tar priset. Den tjejen har rutin! Hennes vaska ar som skalmans skal. Dar rymmer sig allt forutom hundvalpar och manraketer.... Pa vagen till stationen sa gick jag forbi ett hotell som ville att jag skulle jobba dar lite extra. Kandes lite skumt att ga pa arbetsintervju med en backpack pa ryggen och kladd for manga timmars flygning...
Allting gick toppen, forutom forsta flyget som hade alldeles for manga barnfamiljer med skrikande babisar och sura flygvardinnor. Vi fick ju inte ens vara notter! (hehe, det var ett skamt) Dock var vi lite forsenade till Istanbul och det utbrot kaos nar vi skulle forsoka komma med var transfer. Till sist blev vi lotsade genom hela flygplatsen av en snubbe som hade tid att halsa pa sina vanner medans vi holl pa att missa varat flyg. Vi var sist pa och blev nastan hedrade med en speakerphone....
Som tur var hade vi bestallt en taxi att hamta oss pa stationen. KLockan var halv fyra pa morgonen och det var sakert 30 grader varmt. Det forsta vi mots av ar en grasplatt med sovande manniskor, sa tatt packade att man nastan inte kunde ga mellan dem. Den ca 30 min langa bilturen til hotellet kanns som en ratt introdution av indien. manniskor sovande overallt (bla en busshallplats med tva man sovande pa en metallbank med en vaken man sittandes imellan dem). Vi blev avslappta pa en smutsig, halig gata och lodsad genom tranga gangar for att komma fram till ett ganska dammigt, nedslitet hotell pa en bakgata. Vart rum fick plats med en sang. Vi hade faktiskt AC men det gjorde det sa kallt att ingen av oss kunde sova. Sa vi bestamde oss:ingen AC fran och med nu. Mycket billigare ocksa. Omradet i Delhi dar vart hotell lag var visst inte det basta. Det bestod av rivningsfardiga hus, skrap och stort mycket manniskor som ville salja saker. Forsta intryck av Indien:Stort varmt och hassel. Folk skrek pa oss hela tiden och ville inget annat an att salja saker. Desstom fattade de inte ett nej. Efter 2 h i staden bestamde vi oss for att et inte var sa kul att stanna dar sa vi gick till tagstationen for att forsoka kopa biljetter till varanasi, den heliga staden. Som av en slump sa snubblade vi over det stallet dar de hjalper internationella med biljetter. De har en sk tourist qoute med hur manga som far aka pa varje tag. Sa vi klarade av att med lite krangel fa biljetter till dagen darpa. Sedan bestamde vi for att ga till en restaurang som vi hittat i guideboken. Tyvarr sa kollade vi nog inte riktigt skalan pa kartan. Efter att ha gatt och gatt (vilse 3 ggr) sa kom vi nastan fram...minst 3 h senare. Vi hittade aldrig restaurangen men fick lite Indisk mat anda. Mat ar mycket billigt har. Om vi ater pa en fin restaurang kankse vi lagger 30 kr var pa mat. Men man kan kopa mat pa gatan saom smakar bra for 1 kr. Vi gick och kollade pa det roda fortet, en stor stor byggnad (kan inga detaljer), medans vi tog kort av fortet sa tog andra turister foton av oss. Sa har det varit hela tiden. Det kom fram en familj till oss, jag trodde jag skulle ta deras kort,NEJ: de ville ha kort med oss med pa korten. Dehli ar stort stort och fattigdomen stor. Saklart sa i denna rora tappar jag min planbok nar vi skulle kopa vatten. Saklart sa markte jag ingenting. Jag och emelie gick vidare och nar det borjade skrika efter oss och vifta hade vi efter en dag blivit tillrackligt harda for att ignorera det. Tills det viftades med min planbok i mitt ansikte. Da var det en man som hade markt att jag tappat den. En fattig man som sa latt kunde taigit den, men sa arlig. Helt otroligt! Det andrade lite min syn och min attityd blev lite mer avslappnad efter det....
Jag maste da och ata nu. Internetcafet stanger och vi ska kaka middag med en tjej fran holland. Skriver snart igen!
Jaja, for er som inte orkar lasa min lana version: VI HAR DET BRA, HAR INTE BLIVIT RANADE OCH JAG AR INTE GRAVID MED EN INDIER.
Har kommer den mer tradiga versionen. Dock sa fungerade Internet saa daligt att jag nu hunnit forflyttat mig och att nagra dagar till forflutit...
Jo, saklart sa borjade jag min packning kvallen innan. Sjalv tyckte jag var ute i god tid (klockan var nog inte mer an 12 pa kvallen och nastan 10 h innan jag skulle aka) och hade lyckats ganska bra. Hade tillochmed dubbelkollat med passet och planboken. Fast Emelies packning tar priset. Den tjejen har rutin! Hennes vaska ar som skalmans skal. Dar rymmer sig allt forutom hundvalpar och manraketer.... Pa vagen till stationen sa gick jag forbi ett hotell som ville att jag skulle jobba dar lite extra. Kandes lite skumt att ga pa arbetsintervju med en backpack pa ryggen och kladd for manga timmars flygning...
Allting gick toppen, forutom forsta flyget som hade alldeles for manga barnfamiljer med skrikande babisar och sura flygvardinnor. Vi fick ju inte ens vara notter! (hehe, det var ett skamt) Dock var vi lite forsenade till Istanbul och det utbrot kaos nar vi skulle forsoka komma med var transfer. Till sist blev vi lotsade genom hela flygplatsen av en snubbe som hade tid att halsa pa sina vanner medans vi holl pa att missa varat flyg. Vi var sist pa och blev nastan hedrade med en speakerphone....
Som tur var hade vi bestallt en taxi att hamta oss pa stationen. KLockan var halv fyra pa morgonen och det var sakert 30 grader varmt. Det forsta vi mots av ar en grasplatt med sovande manniskor, sa tatt packade att man nastan inte kunde ga mellan dem. Den ca 30 min langa bilturen til hotellet kanns som en ratt introdution av indien. manniskor sovande overallt (bla en busshallplats med tva man sovande pa en metallbank med en vaken man sittandes imellan dem). Vi blev avslappta pa en smutsig, halig gata och lodsad genom tranga gangar for att komma fram till ett ganska dammigt, nedslitet hotell pa en bakgata. Vart rum fick plats med en sang. Vi hade faktiskt AC men det gjorde det sa kallt att ingen av oss kunde sova. Sa vi bestamde oss:ingen AC fran och med nu. Mycket billigare ocksa. Omradet i Delhi dar vart hotell lag var visst inte det basta. Det bestod av rivningsfardiga hus, skrap och stort mycket manniskor som ville salja saker. Forsta intryck av Indien:Stort varmt och hassel. Folk skrek pa oss hela tiden och ville inget annat an att salja saker. Desstom fattade de inte ett nej. Efter 2 h i staden bestamde vi oss for att et inte var sa kul att stanna dar sa vi gick till tagstationen for att forsoka kopa biljetter till varanasi, den heliga staden. Som av en slump sa snubblade vi over det stallet dar de hjalper internationella med biljetter. De har en sk tourist qoute med hur manga som far aka pa varje tag. Sa vi klarade av att med lite krangel fa biljetter till dagen darpa. Sedan bestamde vi for att ga till en restaurang som vi hittat i guideboken. Tyvarr sa kollade vi nog inte riktigt skalan pa kartan. Efter att ha gatt och gatt (vilse 3 ggr) sa kom vi nastan fram...minst 3 h senare. Vi hittade aldrig restaurangen men fick lite Indisk mat anda. Mat ar mycket billigt har. Om vi ater pa en fin restaurang kankse vi lagger 30 kr var pa mat. Men man kan kopa mat pa gatan saom smakar bra for 1 kr. Vi gick och kollade pa det roda fortet, en stor stor byggnad (kan inga detaljer), medans vi tog kort av fortet sa tog andra turister foton av oss. Sa har det varit hela tiden. Det kom fram en familj till oss, jag trodde jag skulle ta deras kort,NEJ: de ville ha kort med oss med pa korten. Dehli ar stort stort och fattigdomen stor. Saklart sa i denna rora tappar jag min planbok nar vi skulle kopa vatten. Saklart sa markte jag ingenting. Jag och emelie gick vidare och nar det borjade skrika efter oss och vifta hade vi efter en dag blivit tillrackligt harda for att ignorera det. Tills det viftades med min planbok i mitt ansikte. Da var det en man som hade markt att jag tappat den. En fattig man som sa latt kunde taigit den, men sa arlig. Helt otroligt! Det andrade lite min syn och min attityd blev lite mer avslappnad efter det....
Jag maste da och ata nu. Internetcafet stanger och vi ska kaka middag med en tjej fran holland. Skriver snart igen!
Kommentarer
Trackback
