mytilda

I torsdags så jobbade jag på dagen på cafe macciato inne i civic. Det var som vanligt, dvs helt ok och inte jättebusy. Jag gillar att jobba där, för alla är trevliga och hjälpsamma. På kvällen så mötte jag upp Emma på knightsbridge för ett glas vin, men var hemma tidigt. Skulle ju jobba på fredagen på macciato igen.  Familjen Ätling ( deras smeknamn, skönt, känner mig som hemma) åkte till kusten på fre em, men eftersom jag jobbade och det inte gick några bussar, så åkte jag på lördag morgon istället. Fredagskvällen var lugn. Jag gick ut och tog ett glas vin med en kille som jag träffade förra helgen, vars kompis datear Emma. (Pappa, du kan vara lugn, han är varken  riktig australiensare och jag kommer inte kära ner mig i honom) Han visade mig en jättemysig bar i Manuka, ett sådant där ställe man aldrig skulle hitta själv. Det var trevligt, men killen tror att han är mycket coolare än vad han egentligen är.. inte så van vid att hänga med sådana människor. Blir lite tröttsamt. Iallfall så blev jag skjutsad hem, men på balkongen bevid Ätlingarnas hus satt grannarna och glodde nyfiket. Det kändes som om jag var 16 och inte kommit hem i tid...eller NEJ som om jag var i en amerikansk high school film och missat min curfiew... Konstig känsla. I lördags morse alldeles för tidigt pallrade jag mig i väg till Kingston för att hinna med bussen till kusten. Hann tillochmed köpa matsäck och en kaffe..bra ide tills busschauffören tvingade mig att slänga bort min latte, då beverages var förbjudna att ta med på bussen. Bussen var fullsmockad som vanligt, så fick sitta brevid en trevlig kille som jobbade som bartender och som rekomenderade mig att åka till ally beach. Väl framme så var teo och Henrik lite sena från dykningen så jag fick vara med om mitt första Anzac firande någonsin. I batemans bay kom det en parad med alla som varit militärer, inom marin, flygvapnet etc, några skolor och lite scouter genom staden, med en paradorkester i spetsen. Runt gatan stod människor med australienska flaggor och hurrade. Sedan samlades alla på ett torg där det hölls tal om de människor som dött i kriget och de som blivit kvar, etc. Efter ett par h blev jag upphämtad och skjutsad till campingen ally beach, som låg helt otroligt fint vid havet omgivet av klippor.



Tyvärr så var det ganska kallt och blåsigt...men allt det spelade ingen roll för jag fick klappa kängrur! Det är sant! Har bildbevis... Efter mörkrets inbrott fylldes hela campingen med kängrus och och possums...som om man matade var så tama att man tilloch med fick klappa dem.


 Men det värsta var att de blev så närgångna att det nästan blev läskigt.. Efter att ha fått smak på äpplen (och bananskal ur grillen som forfarande brann) omringade de husvagnen så Tilde nästan inte vågade sig ut och jag och Pi knappast kom in... Men häftigt var det!

Vi sov 5 pers i husvagnen och teo i tältet utanför. Så otroligt mysigt. Men det blåste så mycket att det kändes som om allting skulle blåsa bort.. Jag skulle åkt tillbaka på sön eftersom jag skulle jobba i dag, men hela familjen bestämde sig för att åka hem tidigare för att slippa blåsa bort. Tur var det, för det var skrutt kallt. Det var 8 grader här i morse när jag åkte till jobbet, så det känns som om det är dax att åka norrut. Dessutom så har jag dragit på mig en förkylning...ont i halsen, så rätt jobbigt att jobba i morse..